Jag brukar försöka få till mitt lov i bilder men jag har tyvärr inte haft med mig min kamera utomhus och min mobil tar usla bilder. De flesta dagarna har faktiskt solen värmt oss och vi har försökt vara ute så mycket som möjligt trots att våra envisa förkylningar fortfarande gör oss lite begränsade. Vi är inne på den femte veckan med snor, hosta och trötthet.
Hej på er!
När vi kom hem från Dalarna var snön tillbaka och snöborgen från januari restes igen, den här gången blev den större med kraftigare snöbollar, allt för att tåla ett snöbollskrig.
Som vanligt står tulpaner på bordet och inomhus längtar vi efter våren. De senaste två veckorna har jag vaknat till en ljusare himmel och fågelsång, när snön kom tillbaka försvann min skönsjungande vän och jag saknar hen.
Jag föll för alla bilder och lovord över "semelmunken" och monterade dessa godingar till familjen och jag måste säga att jag tycker att den var/är godare än originalet. Kanske beror det på att det är en ny variant av något som ätits år efter år eller kanske helt enkelt för att jag gillar munkar mer än semelbullar. Det enda negativa är strösockret som finns på munken, jag har svårt för att bita i socker, jag ryser.
Tycker ni inte alla loven går fortare för varje år, jag hinner knappt vila upp mig innan det är dags att ladda om. Det är skönt att det blir ljusare och varmare, det gör det lättare att ta tag i vardagen.
Sköt om er!
Kram