Det blev en repris

Hej!

Jag vet inte vad det är med T och mina resor till Formex (bilder kommer senare). Ni om följt mig vet att jag för två år sedan fick kasta mig på sista tågen från Stockholm och åka direkt till "operation". Jag hann precis krama en något påverkad T innan de rullade in henne i operationssalen. Nu i helgen blev det en repris, skillnaden är att jag den här gången hann hem och innanför dörren innan hon föll ihop i av magplågor och att läkaren i sista stund avblåste operation. Det första hon sa till mig var att hon hade ont i magen och det är vi vana vid. Jag sa till henne att hon kunde gå och vila en stund och äta lite senare. Efter en timma grät hon och bad oss skjutsa henne till akuten. J och T åkte iväg och jag trodde att hon hade fått urinvägsinfektion eftersom hon har badat hela veckan och jag tänkte att de är nog tillbaka inom kort. Där hade jag fel, efter två timmar ringde J och berättade att de konstaterat att hon hade ont i blindtarmen. Hur gick det till? Från urinvägsinfektion till blindtarmen på två timmar! De satte infart och förberedde henne på eventuell operation, tydligen så kommer infektionen nästan alltid tillbaka vid behandling av antibiotika. Under natten blev T bättre och bättre och till slut konstaterade en annan läkare att infektionen satt i körtlarna som finns runt blindtarmen och i dag är hon hemma och är förvånansvärt pigg. Jag vet inte om jag törs åka till Formex nästa år om det ska fortsätta på det här viset......

Det var i alla fall jättetrevligt på Formex, jag hade det bästa sällskapet och det fanns mycket fint att känna, smaka, titta och lukta på. Det kommer att komma in lite nytt och fint till oss tjejer inom kort. Håll utkik!

Jag har varit hemma med T i dag och det har varit skönt, jag måste ha fått med mig alla elaka baciller från Älvsjö och är nu dunderförkyld. Nu går jag här hemma med Idominsalva under näsan (glömde nästan bort att jag hade det när jag åkte och hämtade M. Jag såg i backspegeln att jag var alldeles vit under nosen) och förbrukar pappersnäsdukar på löpande band. Jag får se om jag tar mig till jobbet i morgon. Det är nästan lika stressigt att vara hemma som att vara halvsjuk på jobbet.

Det har inte blivit mycket bloggande på sista tiden och jag ska försöka bättra mig när jag kommer i ordning på jobbet och här hemma. De första veckorna efter semestern är alltid lika intensiva och "snurriga" och jag är toktrött när barnen lagt sig. Det blir nog snart bättre.

Kram Lena