Någon i min omgivning är sårad och det får mig att bli ledsen. Jag har funderat över ordens betydelse, hur lätt ord kan såra och hur lätt det är att med små ord lyfta och stärka. Alla måste ta ansvar för sina ord, det kan ingen annan göra.
Hej!
Redan söndag och i dag har jag fått lite gjort här hemma. J är till storstan och handlar de första klapparna. Vi får åka i omgångar, det är svårt att vara hemlig när man har med två nyfikna tjejer. J handlar sakerna som inte går att "handla fel" och jag tar hand om finliret (storlek, färg, småplock) med andra ord det som är typiskt tjejigt.
J kom hem med en liten plastgran i kruka och den har jag ställt på klaffbordet i väntan på ev. pynt eller ljus. Den är fin, lagom liten och ser inte sådär plastig ut. Jag tål inte granar och då får jag ta det som erbjuds, tack IKEA. Bilder på granen kommer senare, när jag har bestämt mig för vad jag ska göra med den. Jag skulle gissa på att den fick stå orörd i en timme. Nu finns det små fina egengjorda stjärnor fasttejpade på varje gren och jag tror att det blir svårt att förhandla bort dem.
Halva november har gått och det är fortfarande plusgrader ute, helt otroligt. När kylan knackar på dörren kommer det bli jättejobbigt. Jag saknar snön, det gör allt lite ljusare och barnen kan vara ute och leka. Nu har det regnat hela hösten och jag känner mig begränsad.
Var rädda om er!
Kramar Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar