Tempo, krav och saffranskladdis

Det blev en till saffranskaka. Lättbakad, söt och julig. 

Saffranskladdis

100 g smör

100 g vit choklad

2 ägg

2 dl socker

2 tsk vaniljsocker

2 1/2 dl vetemjöl

1-2 pkt saffran

Finhacka chokladen. 

Stöt saffran tillsammans med lite strösocker.

Smält smör på svag värme och när det börjar att smälta tillsätter du chokladhacket. Rör hela tiden så att det inte bränner fast i botten! 

Vispa ihop ägg och socker och tillsätt övriga ingredienser.

Häll smeten i en smörad form med löstagbar kant och grädda i ca 13-15 min. Jag lät min kaka gå några få minuter längre, en av våra fikagäster är inte är speciellt förtjust i det kladdiga. Personligen tycker jag att en kladdkaka ska vara lös och kladdig.

Servera med vispad grädde. 

Hej på er!

Jag kommer inte igång med julen. Det känns och märks att jag jobbar heltid och inte längre är ledig en dag i veckan. Egentligen är jag inte stressad utan tänker mest att i år får det bli som det blir och det är helt okej. Huvudsaken är att jag inte somnar på golvet, mitt bland papper och snören, när barnen öppnar sina paket. Jag har fortfarande dåligt samvete över julen då jag gick in i väggen, eller rättare sagt bokstavligen lade mig under granen och somnade. När jag vaknade efter ett par timmar var det tyst och mörkt, J hade tagit med familjen ut på en kvällspromenad. Hur kunde jag somna bland allt prasslande och bland barnens glädje. Jättejobbigt för mammahjärtat.

I år, om vi är friska, ska jag bara njuta och vara i nuet. Vad gör det om julpynt fortfarande står i kartonger eller om det är lite dammig i något hörn. Nu låter jag kaxig, jag känner mig själv och vet att jag har svårt för att låta saker vara men jag försöker släppa på kraven, mina krav. Lite, lite, i taget. 

På tal om att vara frisk, efter att ha funderat gissar vi på att M är allergisk mot saffran. Om vi tror rätt får/fick hon nässelutslag, feber och magont efter att hon ätit lussebullar. Nu har liten saffransförbud tills nästa år, stackars liten.

Nu ska jag ge mina barn något som jag och mina krav alltid har sagt att jag aldrig ska servera, nämligen fiskpinnar. Jag försöker att undvika halvfabrikat, jag tror på att undvika mat som är fryst och tappat näring och som åker halva jorden för att paketeras så billigt som möjligt. Barnen tycker att det är gott och det går snabbt. Ni ser! Jag har släppt lite på mina krav.

Önskar er en fin vecka!

Kram Lena